Slottets historia

1620 uppfördes en enkel huvudbyggnad i trä på platsen där slottet ligger idag. Efter ett ägarskifte då Åke Axelsson Natt och Dag blev ny ägare påbörjades uppförandet av en slottsliknande byggnad i sten. Axel avled innan bygget stod färdigt, men planerna fullföljdes av hans måg riksrådet Gustaf Larsson Sparres dotter Beata med make. Säfstaholm var då ett trevåningshus av sten med fristående flygelbyggnader och omgavs av en fransk barockträdgård. Slottet ritades av arkitekten Erik Dahlberg, mannen bakom planschverket Suecia Antiqua et Hodierna.

1697 övergick slottet i släkten Bondes ägo genom Beata Sparres giftemål med greve Claes Bonde.

Den 28 februari 1762 härjades slottet av en brand. Reparationerna efter branden var klara 1766.

1791 ärvdes Säfstaholm av greve Gustaf Trolle-Bonde som även ärvde Bondeska palatset i Stockholm, Björnö i Roslagen, Hesselby i Uppland och Herestad samt Askeryd i Småland. Efter att farmodern dog ärvde han även Trolleholm i Skåne. I och med det blev han redan som 18-åring en av Sveriges största godsägare och en av Sveriges rikaste män. Samma år tillträdde han slottet och gör det till sin huvudbostad. Det är nu slottets storhetstid tar sin början.

Gustaf Trolle-Bonde påbörjar en ombyggnation från det tidigare barockslottet till ett slott i nyklassicistisk stil med romantikens formspråk och ideal. Inspirationen hämtade greven från sin 2,5 år långa Grand tour genom Europa. En slags studieresa som varje ung adlig man företog sig under den här tiden för att lära sig språk och förfina sina seder. Med sig hem tog de kläder, böcker, musikalier och konstföremål och inte minst de konstideal som rådde inom arkitektur, park och inredning.

Arkitekturen

Som arkitekt för bygget stod C.C. Gjörwell. Flyglarna som tidigare inramat den gamla gårdsplanen revs så att huvudbyggnaden efter engelsk förebild kunde dominera landskapet. Gårdsplanen och golvet i nya entrén sänktes med ca 1 meter för att på så vis kunna höja takhöjden i entréhallen. Den nya ingången gavs också en ny mer ståndsmässig inramning i form av doriska kolonner (ett nyantikt inslag). Två porcher (flyglar) tillfördes med altaner med balusterdockor. Avsikten var att ge slottet långa rumsfiler med stora höga fönster som drog till sig ljuset och grönskan från parken. Från framsidan är flyglarna i liv med huvudfasaden, men från trädgårdssidan framträder den äldre byggnaden som en mittrisalit. Fasaden gjordes gul och skulle påminna om den gula sandstenen. Fönstren målades i engelsk rött. I samma veva revs även alla äldre byggnader i parken och Gustaf Trolle-Bonde lät utföra omfattande nyodlingar och parkanläggningar runt Säfstaholm.

Parken

Parken vid Säfstaholms slott var en park som har beskrivits som en pärla bland landskapsparker både i poesin och i litteraturen. Parken utformades efter engelska naturromantiska ideal, en så kallad ”engelsk park”. Det vill säga en slags vild park, där man anlade sjöar eller andra vattendrag, kullar och dalar. Den gamla barockträdgården och alléerna togs bort. Hela området som idag är Vingåkers centrum blev slottets park. Över 20 000 lärkträd fraktades från Skottland och exklusiva arter av gran, tall, lönn och lind planterades ut i den 54 tunnland stora parken som även innefattade en äppellund. Det var också nu som dammarna framför slottet anlades.

Intill den stora parken byggdes ett orangeri som också ritades av Gjörwell . I sidolängorna låg växthusen: två orangerirum, två persikorum, varmhus med en temperatur på minst 14 grader, vinhus samt ananashus. Huset värmdes upp av en ångpanna. Bakom orangeriet låg en köksträdgård som var 6 tunnland stor. Den försörjde det egna herrgårdsköket med frukt och grönsaker och blommor till paradrummen.

1830-1889 drevs en trädgårdsskola på Säfstaholms slott. Trädgårdsskolor förekom ibland på dåtidens gods och den här var en av landets främsta. Mer än 200 trädgårdsmästare fick sin utbildning här, bland annat Olof Eneroth, mannen bakom Svensk Pomologi, samt Knut Forsberg som vann en internationell tävling om hur Boulognerskogen i Paris skulle utformas. Det var också under den här perioden, närmare bestämt år 1851 som moderträdet till Säfstaholmsäpple upptäcktes. Det fridlystes senare år 1921.

Säfstaholm som konstcentrum

Under Gustaf Trolle-Bondes ägo blev slottet ett centrum för konst och kultur. Under långa perioder bodde dåtidens stora svenska konstnärer här. Bland gästerna fanns Elias Martin, Pehr Hilleström, Johan Gustaf Sandberg och Josef Wilhelm Wallander. En följd av detta är att motiv från orten finns på en rad verk av dåtidens framstående målare. Genom Trolle-Bonde grundlades slottets ryktbarhet och en av landets största privatsamlingar skapades. I slottet byggde han upp stora samlingar av böcker och konstverk, bl. a. skulpturer och tavlor. 1833 flyttade Trolle-Bonde fideikommissrätten från sitt gods Björnö till Säfstaholm, troligen för att säkerställa att samlingen inte skulle skingras efter hans död. Vid hans död 1855 uppgick samlingen till 196 verk. Även om det svenska måleriet dominerade samlingen fanns även kända verk av stora utländska mästare som Tizian, Frans Hals och Veronese.

Greven gifte sig vid 33 års ålder med sin kusin Charlotta. Äktenskapet var barnlöst och slutade i skiljsmässa. Greven gifte aldrig om sig. Vid hans död 1855 övergick därför Säfstaholms slott till hans brorsson med samma namn, död 1884, samt dennes son greve Gustav Fredrik Bonde af Björnö.

Greve Gustav Fredrik Bonde af Björnö överlät godset till sin äldste son greve Carl Gustaf Bonde av Björnö. Han sålde godset 1913 varvid fideikommisset avvecklades och all inredning samt den unika konst- och boksamlingen skingrades. Så småningom skingrades även godset. En period stod slottet öde och blev lekstuga för traktens ungdomar.

År 1934 startade Föreningen för sinnesslöa barns vård en skolverksamhet för barn med utvecklingsstörning på Säfstaholm, en verksamhet som fortsatte fram till 1968 då verksamheten övertogs av Sörmlands läns landsting och flyttades till den nybyggda Dammsdalsskolan. Slottet köptes då av Vingåkers kommun och stod under en period åter igen öde.

Under slutet av 1980-talet gjorde kommunen en ambitiös satsning. I samråd med Sörmlands museum genomfördes betydande renoveringar, särskilt av mellanvåningen som rustades för att spegla den miljö som greve Gustaf Trolle-Bonde levt i.

1988 hölls en första konstutställning producerad av Vingåkers kommuns kulturchef Lars Furborg i slottet. Kulturen hade hittat tillbaka till Säfstaholm! Ett ambitiöst arbete inleddes för att återbörda Trolle-Bondes konstsamling till slottet, något som tyvärr visade sig bli ett Sisyfosarbete. Utställningar fortsatte dock att hållas varje sommar och blev med tiden en populär turistaktivitet.

2003 fick Säfstaholms slott sitt nationella genombrott med utställningen ”Hon har talang – tyvärr” som belyste kvinnliga konstnärer under 1800-talet. Utställningen var då den 15 i ordningen av utställningar som hållits. Sommarutställningarna firade 25-års jubileum 2013 och fortsatte hållas fram till 2016 då Lars Furborg gick i pension. En stor renovering av slottet inleddes då. Den omfattade bland annat stambyte, dragning av ventilation, renovering av ytskikt och restaurering av takmålningar. 2020 återinvigdes slottet och är nu öppet för gäster året om.