Samlingen i sin vagga
De första inköpen till tavelsamlingen gjorde Gustaf Trolle-Bonde redan under sin Grand tour genom Europa. Det första svenska tillskottet blev fyra akvareller av Elias Martin. Redan efter ett par år hade samlingen vuxit till ett 50-tal verk. Samlandet av konst var ett sätt att visa att man var en man av betydelse och hade kunskap. En stor samling av konst eller naturalier visade att man var berest och beläst, att man var en man av värld.
Efter sin Grand tour tjänstgjorde Gustaf Trolle Bonde kortare perioder vid hovet. Han fick titlarna Hovmarskalk, Överstekammarjunkare samt titeln ”En av rikets män” – en titel som Gustav III införde och som gav Trolle-Bonde rätten att kallas Excellens.
Paus i samlandet
Under en 10 års period 1806 -1816 gjordes ett uppehåll i inköpen av verk. Orsaken var ombyggnationen av slottet samt giftermålet mellan Gustaf och hans kusin Charlotte Bonde. Charlotte var endast 16 år när hon gifte sig med den 33 årige greven. Äktenskapet blev närmast en katastrof och redan efter tre år var skilsmässan ett faktum. Charlotte hade förälskat sig i en av grevens bästa vänner Carl Henrik Anckarsvärd, med vilken hon gifte sig 1810. Excellensen tog mycket illa vid sig och gifte aldrig om sig.
Säfstaholm får finbesök
För att kompensera för den familj Gustaf aldrig fick började han omge sig med gäster. Hans gästfrihet blev vida känd och kanske var han 1800-talets märkligaste grandseigneur i vårt land, en av sin tids mest belästa och bildade män. Säfstaholm besöktes under den här tiden av många svenska konstnärer, bland annat Elias Martin, Pehr Hilleström, Johan Gustaf Sandberg och Josef Wilhelm Wallander. Flera skildrade Vingåkerstrakten och byborna i sina verk. Wallander med familj blev en trogen sommargäst och under fem års tid bodde han på Säfstaholm för att göra kopior av verken som fanns i grevens samling.
Den blinde Excellensen – Konsten att kunna njuta
Enligt familjemytologin skakade Charlottes uppbrott greven så hårt att han sägs ha gråtit sig blind. Den verkliga förklaringen till hans blindhet är nog snarare att han läste på nätterna med dålig belysning. Hans syn försämras i vart fall alltmer och de sista åren av hans 80-åriga liv var han totalt blind. Dock hindrade inte detta honom från att fortsätta sitt samlande av konst och böcker. Till sin hjälp hade han den mångåriga handsekreteraren och lektören Hans Johan Falkman, som blev hans ögon. Med hans hjälp kunde han med sina sinnen insupa allt omkring sig; konsten, böckerna, musiken och gästerna i sitt öppna hem. Ingen hörde honom någonsin klaga och han rörde sig genom slottet utan hjälp från någon annan. Säfstaholm blev under grevens tid ett centrum för konst och kultur och Gustaf själv blev känd som ”Den blinde Excellensen”.
Le grand finale
Vid grevens död 1855 uppgick Säfstaholmssamlingen till 196 verk. Även om det svenska måleriet dominerade fanns även kända verk av stora utländska mästare som Tizian, Frans Hals och Veronese.
Gustaf Trolle-Bondes konstsamling var en av Sveriges största privatägda samlingar men skingrades tyvärr i början av 1900-talet. Försök har gjorts för att återbörda verken till slottet, men det har tyvärr inte varit möjligt att återskapa Säfstaholmssamlingen. Idag hänger endast ett fåtal verk ur den ursprungliga samlingen på Säfstaholms slott.